Hemleverans i Frankrike

Vi har vid några tillfällen beställt saker med hemleverans här i Antibes och varje gång fungerar det lite olika.

  • Vi köpte en garderob och en bordsskiva och för att få det billigaste priset skulle vi beställa på nätet och få gratis hemleverans. Bordsskivan skulle komma för sig och garderoben några dagar senare. Bordsskivan levererades som den skulle, men inte vid vår dörr utan ute på gatan tvärs över torget. Som tur var fanns David på plats som kunde hjälpa Jonas att bära. Vi fick ett datum och en ungefärlig tid då de skulle komma med vår garderob. Samma dag som den skulle ha levererats ringer transportföretaget och berättar att de inte kan hitta vår garderob i sitt lager. De undrar vad det är vi har beställt och lovar att höra av sig igen. Castorama, som vi har köpt garderoben från, vet ingenting om detta då vi ringer dem. Två dagar senare får vi ett samtal om att de kommer leverera vår garderob om en halvtimme. Bra att vi var hemma! En kille lämnar av två paket på totalt 80 kg nedanför vår trappa och vi får själva kånka upp dem i lägenheten. Betyg: pas bien
  • Jag köpte ett klädesplagg och fick två dagar senare ett meddelande om att jag kunde gå och hämta mitt paket på en affär några kvarter bort. Ungefär som det fungerar hemma, faktiskt. Jag hade tyvärr klickat hem fel klädesplagg, men kunde returnera paketet på samma ställe och beställa nytt. Två dagar senare kunde jag hämta upp rätt klädesplagg. Betyg: très bien
  • Vi köpte lite olika saker från ett stort svenskt möbelföretag som nyss har etablerat sig i Nice och fick då vi hade betalat veta när sakerna skulle levereras hem. Vi skulle få två leveranser, eftersom alla saker inte fanns på lager. Första leveransen skulle komma mellan 12 och 17. Klockan 17.05 ringer transportföretaget och berättar att de är lite sena. De kom vid 18 och ställde sig mitt i vägen längs med hamnen, eftersom de inte hade kollat upp hur man tar sig igenom spärrarna som blockerar infart på vår gata. De var dock vänliga och hjälpte oss att köra sakerna på sin pirra fram till vår trappuppgång. Vi väntar fortfarande på leverans nummer två och delar av leverans nummer ett kom aldrig, eftersom den produkten var slut på lager. Vi har fått en dag och en tid för leverans nummer två. Vi får se hur det går. Betyg: bien
  • Jonas beställde en musmatta på franska Amazon och fick en dag och tidsintervall för leverans (8:00-17:00). På morgonen ringde Jonas telefon en signal. och ingen hann svara innan den som ringt hade lagt på. Eftersom det var ett okänt franskt nummer ringde inte Jonas upp igen, men insåg senare under dagen att det förmodligen var leveransen av ersättningskameran. Efter lite stök fick han ett nytt leveransdatum och denna gång var vi ännu snabbare på att svara i telefonen och fick då paketet inom 30 min. Betyg: assez bien
  • Vår GoPro-kamera fick vatten i sig och Jonas ordnade så att han kunde få en ny. Även här fick han en dag då den skulle levereras. Leveranstiden var mellan 9 och 17! Denna gång ringde leverantören på vår porttelefon och Jonas sprang ner för trappan för att möta upp. Då fanns det ingen där… Eftersom det stod en transportbil på tomgång på gatan stannade Jonas kvar och fem minuter senare kom det en kille med ett paket – som innehöll en ny kamera 🙂 Betyg: assez bien
  • Jonas beställde också en karta över italienska alperna. Efter lång väntan utan besked gick han in på deras hemsida och kunde då läsa att kartan skickats tillbaka till leverantören då de inte kunnat leverera till vår adress! Oklart varför. Betyg: pas bien

Jag inser att jag inte får så mycket hemlevererat i Sverige. Där hämtar jag det mesta själv i butik. Kanske är det lika krångligt hemma som här, med den skillnaden att man förstår vad de säger då de ringer. Flera gånger har jag försökt få dem att prata lite långsammare för att jag ska hinna hänga med i vad de säger, men det fungerar väldigt sällan. De säger samma sak igen i samma hastighet följt av en suck :-). Någon gång har de kopplat mig vidare till en kollega som kan engelska.

Skaffa mobilabonnemang i Frankrike

Vi begav oss till Orange (största teleoperatören i Frankrike, vad jag vet) för att skaffa ett mobilabonnemang till mig. Vi hade varit där tidigare för att fråga vilka papper vi behövde och förstod att vi behövde:
1. mitt pass
2. ett boendebevis – vanligtvis en faktura från elbolaget eller ett boendebevis från elbolaget
3. Ett IBAN-nummer till mitt franska konto.

Eftersom vi dagen innan hade fixat ett bankkonto och Jonas hade fått ett boendebevis från EDF (franska elbolaget) med båda våra namn på, kände jag mig rustad.

Väl på Orange togs vi emot av en man som frågade i vilket ärende vi var där och vad vi hette. Det verkar inte vara så populärt med nummerlappar i Frankrike. Här registrerar man sig med namn innan man ställer/sätter sig i kö och sedan blir man uppropad. I mitt fall som ”Madam Uddman”. Efter en ganska lång väntan blev jag uppropad och fick träffa Emma. Jag berättade vad det var för typ av abonnemang jag behövde och lämnade fram alla mina papper. Emma tittade snabbt på mina papper och sa att jag behövde en elfaktura som inte är äldre än tre månader. Boendebeviset kunde de inte godkänna (trots att det var det vi hade fått information om då vi frågade förra gången). Jag berättade då för henne att vi inte kan få någon ny elfaktura från EDF, eftersom vi betalar på helår och senast vi betalade var i mars.

– Jag vet det, men det vet inte datorn, sa Emma då.

Det kändes ungefär som i Little Britain ”computer says no”. Och där tog möjligheten för mig att skaffa ett abonnemang slut…

Som tur var ordnade Jonas ett abonnemang på Orange redan i våras då vi var här. Då var ju elfakturan fortfarande giltig. Emma berättade att hon kunde skriva kontraktet på Jonas, men skriva in mitt IBAN så att jag själv betalar för abonnemanget.

– Ok, då kör vi på det, sa jag.

Då Jonas hade gett Emma sitt telefonnummer behövde hon hans ID.

– Detta ser ut som ett körkort sa Emma. Det är inget ID. Jag behöver ett pass.

Jag försökte förklara att i Sverige fungerar ju vår körkort som ID, men här har man tydligen olika kort. Jonas hade naturligtvis inte med sig sitt pass, men efter lite funderingar kom vi fram till att han hade scannat våra pass för att skicka till banken någon dag tidigare. Som tur var godkände Emmas dator ett scannat pass och Jonas kunde få ett andra kontrakt med Orange.

Nu har alltså även jag ett franskt telefonnummer! Det tog bara 1,5 timme att fixa 🙂

Varje dag som går kommer vi en dag närmre äventyret.

En grå, regnig och blåsig januarilördag utan specifika planer kan ju kännas ganska trist, men nu har jag börjat nedräkningen. Varje dag som går är vi en dag närmre äventyret i Frankrike.

I veckan har det hänt lite. Först har jag fått kontakt med en lärare på Katedralskolan som undervisar på IB-programmet. Vi ska träffas efter sportlovet och då får jag ställa alla bra frågor jag kan komma på för att bättre förstå mig på hur man undervisar svenska på IB. Samma dag som jag fick kontakt med henne hörde Anna-Lena av sig. Hon har börjat titta på planeringen inför nästa läsår och på sportlovet ska vi ses på Zoom eller IRL för att diskutera lite upplägg.

Förra veckan hade Jonas och jag ett möte med Tracy som ska hjälpa oss att starta våra ”micro entreprises”. Hon verkar vara van vid pappersarbete och det lämnar jag med varm hand över till henne. Även om pappersarbetet verkar relativt enkelt då man väl är igång kan det vara skönt att slippa bry sig om det nu då vi har lite annat att göra.

Vi har också hittat en säng som vi ska beställa till lägenheten. Berndt och Angelica tar med sig sängen som finns där nu till sitt nya hus och vi behöver ju en som är lite längre än vanliga sängar. Efter en hel del efterforskningar hittade vi faktiskt en tillverkare som kunde leverera ett helt sängkit i storlek 180×210.

I dag har jag dessutom lagt ut vårt hus på två relocationsighter. Förhoppningsvis kan vi få någon intresserad av att flytta hit ett år. Det blir lite körigt ekonomiskt om vi inte får huset uthyrt, men jag tror nog att det ska gå.

Ja, så man kan säga att det går framåt på lite olika områden. I veckan, då både Jonas och jag var lite trötta, påminde Uno oss om att nästa år då vi känner oss lite hängiga kan vi bara kika ut genom fönstret och se alperna i horisonten. Härlig framtidsvision!

Nya planer!

Vi ska bo ett år i Provence 🇨🇵😊

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli väldigt bra ändå!Vår dröm om att bo ett år i Nya Zeeland fick läggas på is pga av Covid, krångliga visumregler och svårigheter att hitta jobb. Drömmen om att kunna bo ett år utomlands levde dock vidare och efter lite funderande kom vi fram till att södra Frankrike skulle kunna vara ett fullgott alternativ.Nu på höstlovet åkte vi därför till Provence för att titta på byar och städer som skulle kunna fungera som ”hemma” under ett år.

Sen gick allt lite snabbare än vad vi hade trott 😁Under tiden vi kajkade runt i små medeltida byar och njöt av croissanter och höstsol (och regn) lyckades jag få ett konsultuppdrag som svensklärare och vi lyckades hitta en hyreslägenhet i Antibes. I juni flyttar vi därför till Antibes och lever franskt liv ett år! Barnen ska gå i fransk skola, Jonas och jag startar små franska enskilda firmor för våra konsultuppdrag och under helger och skollov tänker vi utforska Frankrike.Det känns som att jag har champagnebubblor i magen av lycka och spänning 🍾😁

Livet och planerna tar en paus

Våra Nya Zeeland-planer har fått ta en paus. Ingen vet i dag när det kan bli aktuellt att resa internationellt igen. Coronan håller oss på hemmaplan ett tag till. Nya Zeeland ligger ju dock kvar och vissa saker kan vi börja förbereda. Jag ska t.ex. ta mig samman och reda ut vad jag behöver för att kunna få min lärarexamen validerad. Än så länge har jag bara nosat lite på alla formulär och regler, men jag ska försöka ta tag i det nu då jag faktiskt har en dag ledigt i veckan. Ja, jag har gått ner till 75 % igen och har nu lediga fredagar.

Något som på riktigt har pausat våra planer är att farmor Lena har blivit sjuk. Hon behandlas nu för akut leukemi och eftersom det ännu så länge är väldigt tidigt i processen vet vi inte så mycket om hur det kommer att gå. Hela corona-situationen gör det ännu svårare på något vis. Även om vi säkert inte hade varit välkomna att besöka henne just nu då hon är oerhört infektionskänslig känns det nu som att vi är helt låsta. Livet har satts på paus på flera olika plan!

Måndag 13/1 och tisdag 14/1

Avresedag och hemkommardag

Vi hade ganska gott om tid att käka frukost, packa väskorna och köra till flygplatsen. Det var skönt att slippa jäkta!

Allt gick ner i väskorna med hjälp av den extra bagen vi införskaffat. Vi fick ju veta på vägen hit att antal kollin inte spelar roll, utan det är den samlade vikten som inte får överstiga maxgränsen. Ganska smart.

Uno lyckades få till en nalle i mjölkskummet på min morgonkaffe

Vi körde genom Auckland till flygplatsen, Jonas lämnade av oss och åkte för att lämna tillbaka bilen. Det var inga problem vid återlämningen och han var snabbt tillbaka på terminalen. Vi åt lunch innan vi checkade in. Allt flöt på som det skulle och vi var snart vid gaten.

Redo för 17 + 6 timmars flygning

Det var lite skönt att ha de 17 timmarnas flygning först. De är ganska dryga, men det gick bra. Barnen var superduktiga och det var först på tåget från Kastrup som de började tröttstimma. De reagerade likadant då vi kom till NZ. Då Jonas och jag bara vill ha tyst och lugnt börjar de stimma. Förmodligen är detta deras sätt att hantera tröttheten. Inte alltid en bra kombination med vårt behov av tystnad och stillhet 🙄

Det fanns ingen taxi – alla chaufförer körde skolbuss – så vi fick ta bussen till vandrarhemmet och så gick Jonas och hämtade bilen.

Det är spännande och härligt att vara på resande fot men det är alltid lika befriande underbart att komma hem! Från Aucklands sol hamnade vi i ett grått och regnigt Långstorp, men det är inte så tokigt det heller. Särskilt inte när vi har fina veckor och fantastiska äventyr att se tillbaka på.

Gråväder i Långstorp

Nu kämpar vi alla för att hålla oss vakna så länge som möjligt för att försöka komma i rätt tidszon igen. Det går sådär. Barnen har somnat 🤗

Söndag 12/1

Sista hela dagen i NZ … för den här gången 😁

Martin, Katja och barnen åt frukost med oss och sedan åkte de iväg i sin välpackade bil för en veckas camping. Vi vinkade av dem och barnen ser redan fram emot att få träffa dem här i Sverige till sommaren.

Barnen hade lite olika önskemål, men jag ville gärna lapa i mig den sista D-votaminen och önskade därför en eftermiddag på stranden. Till slut blev det Nanna och jag som var på stranden medan Jonas och Uno åkte för att se ”Star Wars”.

Vi hade en mysig dag på Long Bay Beach med sandslott, promenad, bad och lite fika. Det var skönt att få så mycket ljus. Om jag har förstått rätt så är det ganska grått hemma i Sverige så jag behöver lite extra solinjektion innan jag lämnar sommaren.

Det var riktigt varmt idag, men fläktade skönt på stranden.

På kvällen käkade vi och tog det lugnt. Packningen fick vänta till imorgon.

Lördag 11/1

Idag packade vi in oss i bilen igen, nu lite mer organiserat eftersom ungefär hälften skulle lämnas kvar på Waiheke inför nästa gång vi kommer hit. Nästa gång – ja, jag hoppas verkligen att det blir en sådan. Om vi jobbar för det kan det säkert bli så.

In i centrala Auckland gick resan. Vi lämnade av Jonas vid färjan och så gick barnen och jag längs med kajen in mot centrala Auckland. Vi såg flera enorma segelbåtar och fick senare veta att kvarteret vi gick igenom förberedde sig inför Americas cup 2021, genom infrastruktur, hotellbygge och utgrävning av hamnen. Det gick ganska snabbt att ta sig in till Sky Tower som var det främsta målet idag. Barnen tyckte att det var pirrigt att åka 51 våningar upp och utsikten var fantastisk en klar och solig dag som denna.

Det är häftigt med glasgolvet som gör att det känns som man går i luften. Vi åkte även upp till sky deck på våning 60 innan vi tog en fika i caféet. Efter Sky Tower gick vi till Albert park där vi hittade flera superhäftiga träd.

Efter en stund i parken började det suga i sushi-tarmen och vi tog oss in till shoppinggatorna igen för att hitta en restaurang. Till och med Nanna har börjat äta sushi nu, vilket gör allt lite enklare. Vi hittade ett ställe där man fick peka och välja själv och sen satte vi oss i skuggan under ett träd på ett torg och njöt.

Vi hade underhållning av en gatumusikant under lunchen. Snett emot torget där vi låg låg en jättefin bokhandel som vi gick in i för att botanisera lite. Jag köpte en novellsamling av Katherine Mansfield och Uno fick en av Roald Dahls böcker som han inte redan har läst. Nu blir utmaningen att läsa den på engelska! Vi vandrade längs kajen tillbaka till en lekplats intill färjeläget dit Jonas skulle komma. En jonglör hade en uppvisning som vi underhöll oss med tills Jonas hämtade upp oss. Så körde vi mot Torbay igen för att sova över hos Martin och Katja. Vi fixade lax, potatis och örtsås som vi bjöd familjen på. Det var uppskattat, både för att det smakade gott och för att de höll på att packa bilen inför en veckas camping. Barnen fick dessutom leka av sig ordentligt. Efter maten gick vi till barnens skola där barnen fick bada i poolen. Med simmössor på 😁

Fredag 10/1

Vi hade inga direkta planer idag utan sökte lite efter vad som fanns att se här i Hamilton. Vår första idé var att åka ut till kusten, men en titt på väderleken gjorde atg det kändes bättre att stanna här. Barnen ville hitta en rolig lekplats så det blev första stoppet.

Efter lekplatsen åkte vi till Hamilton Gardens, Hamiltons främsta turistmål. Hamilton Gardens ligger utmed Waikatofloden och marken har använt till skyttebana, sandupplägg och go-cartbana. Under 60-talet var området stadens soptipp, men redan på 50-talet arbetade man för att utveckla en offentlig park här. Under 80-talet påbörjades arbetet att anlägga trädgårdar och nu finns ett stort antal olika typer av trädgårdar här. Det är otroligt att man har kunnat anlägga så mycket olika trädgårdstyper under en så pass kort tid.

Den italienska trädgården

 

Dagens picknickställe, i skuggan av vildvin.

 

Den indiska trädgården där blommorna skulle likna en indisk matta.

 

En trädgård som försöker efterlikna den som beskrivs i Katherine Mansfields novell ”The Garden Party”.

 

Det var en otroligt vacker trädgård och den utökas varje år med nya typer av trädgårdar. Just nu höll man på att anlägga en ”fantasy garden” som skulle påminna om romantikens sagor och en surrealistisk trädgård.

Även här fanns en lekplats där barnen kunde springa av sig lite efter att vi ätit glass och druckit kaffe.

På kvällen tog vi fram vårt gaskök och Jonas fixade käk ute på vår balkong. Barnen badade dessutom i poolen, men jag tyckte att det kändes lite för kallt. Jag gjorde en liten utflykt för att köpa manuka-honung istället.

Torsdag 9/1

Idag hade vi ingen lång biltur innan vi stannade till i Otorohanga för att kika på kiwi-fåglar.

Vi såg fyra olika kiwi-fåglar även om de inte var helt lätta att få syn på. De är ju aktiva på natten så alla inhägnader med kiwi var endast sparsamt upplysta, ungefär som att månen lyste lite. De ser så fantastiskt häftiga ut med sin långa näbb och fjädrar som mer ser ut som päls.

Där fanns även andra fåglar som är specifika för NZ, t.ex. tui, kea och kaka. Vi såg även reptiler som gecko och tuatara. Tuataran tillhör en art reptiler som dog ut för ca 60 miljoner år sedan, vilket gör tuataran till en sorts levande fossil. Den kan bli 100 år gammal. Tyvärr är de, som många andra inhemska arter, hotade av inplanterade däggdjur som råttor och possum. Dessa ”pests” bekämpas hårt här och de har förmodligen världens bästa och mest effektiva rått- och possumfällor här i landet. Att det finns många possum ser man på vägarna eftersom det är tätt mellan överkörda djur.

Efter kiwisarna åt vi lunch innan vi fortsatte resan mot Hamilton där vi bokat hotellrum två nätter. Vi tog en liten promenad i stan efter att vi checkat in och åt middag på en mongolian barbeque. Barnen var väldigt nöjda! På väg tillbaka till hotellet läste vi att det var i denna stad som man först uppförde ”Little Rocky Horror Picture Show”. Vi fick försöka förklara för barnen vad det var, vilket visade sig vara en utmaning.